Paula Byhlin!

Klöverängen

Hej! 

Som ni ser så står det Klöverängen som rubrik. Det är för att detta inlägg riktar sig egentligen till alla Örebroare i Örebro som har döva/hörselskadade eller coda barn, som förr eller senare kommer hamna på Klöverängen på grund av att den gamla teckenspråkiga förskolan läggs ned. Så i detta inlägg kommer jag bara att skriva lite vad jag tycker och tänker om denna förskola.

Jag ser förskolan och dess verksamhet ur två olika perspektiv. Eftersom jag går på barn och fritid ser jag ofta allt ur en pedagogisk syn. Hur verksamheten är lagd, om det finns tillräckligt med aktiviteter för barnen och så vidare. Men jag ser också en del saker som mamma. Jag tänkte ta några för- och nackdelar och försöka skriva på ett bra sätt så att alla förstår hur jag menar och hur jag tänker. 

Som mamma, tycker jag att förskolan är bra - dock inte bäst. Jag ser på Lukas att han trivs, och att han kommer bra överens med pedagogerna på förskolan och att han faktiskt får den teckenspråket han behöver för att kunna klara av vardagen. Eftersom Lukas vägrar använda hörapparaten tycker vi det är viktigt att Lukas får teckenspråket tillgängligt hela tiden, och vi har sett att Lukas har kommit hem med nya tecken och nya sånger på teckenspråk - så jag antar att de håller sitt ord. 

Dock känner jag som mamma, att jag inte riktigt känner mig trygg med pedagogerna. Alla pedagoger har fått en grund i teckenspråket, men inte alla kan kommunicera i teckenspråk. Det är väldigt tufft för mig som hörselskadad att hänga med i talet när de hörande pedagogerna talar "tyst" så jag inte kan läsa av munnen, så jag föredrar helst att prata med någon som talar tydligt eller någon som kan teckenspråk flytande. Jag tycker också att förskolan är ganska dålig på information, även fast jag som pedagog vet att det inte är lätt att framföra all information vidare till nästa pedagog när man har mycket på gång. Men det hade jag ändå önskat att de hade förbättrat med. 

Som pedagog, tycker jag lite annorlunda. Jag tycker att själva dagiset är ett perfekt läge för barn. Det ligger ute i naturen som är en viktig faktor i barnens utveckling, och både inomhus och utomhus tycker jag är inrett väldigt pedagogiskt. De har ett stort utbud på leksaker och redskap så barnen kan göra exakt vad de tänker göra - utan några hinder. Som pedagog förstår jag också att man inte alltid kan göra allting perfekt, men jag tycker ändå att man ska försöka göra saker bättre. Tycker att man ska sätta upp stora whiteboard tavlor där man kan se hur barnen har ätit och sovit under dagen, vilket underlättar väldigt mycket när man ska åka hem. Ofta har jag kommit hem och sett att Lukas inte vill äta, eller att han inte vill sova, för att han har ätit och sovit mycket i förskolan. Ibland kommer vi hem och han vill nästan sova direkt eller äta mycket till middag. Som pedagog tycker jag att det är viktigt att föräldrarna får veta exakt vad barnen har gjort under dagen och hur de har varit under dagen också, för det underlättar verkligen jätte mycket. 

Jag har fått frågor om jag kommer flytta min son till Kattugglan, den nya teckenspråkiga förskolan här i Örebro, och jag är faktiskt lite tveksam. Jag har uppfattat det som att Kattugglan kommer innehålla bara teckenspråk, och är alltså ingenting för de hörselskadade och coda barnen. Jag vill helst att min son ska få en fot i båda världarna, jag vill att han ska få välja senare i livet om han vill leva med teckenspråk eller med att tala. För mig är det viktigt att barnet vet att han/hon är en individ och att barnet får bestämma själv. Så jag kommer nog avvakta med Kattugglan tills jag får veta lite mer om dess verksamhet och hur de kommer jobba med läroplanen som varje förskola måste ha. 

Förövrigt tycker jag faktiskt att Klöverängen är en riktigt bra förskola till utseendet, och till en viss del till verksamheten - men den är inte perfekt. Jag tycker att de borde ha skaffat sig lite mer kunskap på vad hörselskadade och döva barn/vuxna egentligen behöver för att komma långt, ett barns utveckling är så mycket mer än det jag har nämnt ovan. För att ett barn ska komma långt i livet behöver barnet stöd och hjälp hela vägen, och det känner jag inte riktigt till 100% att förskolan har uppnått med. 

Hoppas ni andra föräldrar från Örebro finner denna text ganska informativ och att jag har beskrivit situationen bra.

 

KRAM! 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas